* Edit* JAG HAR FRUKTANSVÄRT HEMSKT FACIT ÖVER DAGEN EFTER DETTA MEN PUBLICERAR DET HÄR INLÄGGET ÄNDÅ.
Det är nära nu.
Det är det som skapar problem i huvudet.
I jämförelse med vad jag har gjort är det snart slut men faktum är att det fortfarande är en månad eller ca:70 mil kvar.
Jag har inte tagit en hel vilodag sedan 29 maj men jag har haft några kortare dagar oftast i anslutning till en stad och resupply.
När jag smet in till New York hade jag en dag som låg på 16 km och dagen efter blev det bara 3.5 - 4 km.
Idag 26 juli tog det stopp jag orkade inte forcera Mount moosilauke.
Inte lämna campen.
Tog zero på ett hostel vid foten av Mount Moosilauke.
Jag har kört hårt och känt att både kropp och själ har behövt ett break.
Jag är ju för böveln 46 år, något rutinerad inom fysiska sporter och skall veta när förståndet borde dominera över kämparandan.
Hårfin linje.
Jag är glad att jag stannade och rehabiliterade men känslan att jag hade kunnat köra på kommer alltid när jag vilat.
Jag har förlorat en dag.
Kanske vunnit i längden.
Nu blir det full fart framåt.
Jag är glad igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar