Videovåldet

Hej!

Jag lägger upp en bild från varmare tider.

☆ November.
Nu kör vi.
Svårt att blogga när man inte har glädjen och humorn som blogg-grund. Jag har ett inlägg om snus, fotografier och annat allmänt lattjo i pipen men jag måste ha rätta känslan för att få ihop det.
En god vän har lunginflammation, det verkar jobbigt.
Jävligt jobbigt. Försökte få hen att vara hemma och vila upp sig men det gick inte hem.
Nu har jag ätit upp min lunch så då går i alla fall jag hem.

☆ Åren går men vår vänskap består.
Ni vet vilka ni är.

☆ Det var inte bättre förr med det är sämre nu.
På grund av att jag jobbar där jag gör så märker jag att det har blivit våldsammare i samhället på sista tiden. Fler och fler är psykisktsjuklivsfarliga. 

Det är väl det där videofilmvåldet som dom varnade för på 80-talet som har slagit ut.  Eller nått annat. Hårdrock kanske. 

Allt är väl Amerikas fel ändå men jag tänkte på en sak. Framförallt sist jag var i New York så åkte jag väldigt mycket tunnelbana, och det som slog mig var att det kändes tryggare att åka där än i Stockholm. Dom där som brukar vara gängmänniskor var så coola. (läs bla. avslappnade) 

I Stockholm glider det omkring filurer som tror att dom är tuffa men i NYC vet dom att dom är tuffa så dom bara chillar i Metron.
Ungefär så. 

☆ "There were dark days on the trail, especially in Virginia."
Jag hade besök av några fina människor som jag lärde känna på trailen förra året. Underbart roligt. Vi hike-ade runt stan och pratade minnen. Fick frågan om jag skulle hänga på och klippa CDT nästa år.
En låga började naturligtvis brinna i mig, men inte tillräckligt. Jag har inte orken varken fysiskt eller psykiskt. (Vi släpper det)
Och trots att jag gav mig ut och vandrade 350 mil i fjol så ogillar jag egentligen att vandra.
Såååå. .. finns inte den rätta viljan är det ingen idé att ens försöka.
"There were dark days on the trail, especially in Virginia."