onsdag 10 juni 2015

Korta notiser.


7/6
Idag gick jag några hundra meter på perfekt lera. Den var blöt men inte geggig. Tillräckligt mjuk så det blev 5 mm's sulavtryck och var som bomull för mina ömma fotsulor.
Jag skulle vilja gå så långt att jag banne mig utnämner den till Trail-lerans Rolls Royce.  
8/6
Vaknade strax efter 5 och efter några minuter överläggning klev jag upp, packade ihop och var ut på trailen 06.00.
Det skulle bli en hård  förmiddag.
Jag hade ingen kraft någonstans. Jag matade på i tre timmar för att jag tänkte att det blir bättre, men det blev det inte. Tankarna gick inte åt rätt håll heller och dom fastnade i en otäck loop.
Dom mest outhärdliga smärtorna var i vänster knä, fotsulorna, nacke och axlar.
Hungrig matt och törstig.
Helt kraftlösa ben.
- jag kommer ju ingenstans!
Värst av allt var att huvudet svek.
VARFÖR UTSÄTTER JAG MIG FÖR DETTA!
To old to die young.
To big to cry.
JAG SKITER I DEN HÄR J-LA TRAILEN!
Jag satte mig i lä bakom en sten på en gräsbeklädd topp och samlade ihop mig.
Vad händer?
Vad gör jag?
Jag stoppade allt.
Solen kom fram.
Plockade fram liggunderlaget, åt mat (det har vi ju talat om) och bytte till torra kläder. Jag la mig sedan ned blundade och kopplade bort alla tankar att prestera.
Nu börjar dagen om.
Bara 30 km kvar.
Förresten måste jag göra 32 km varje dag i 10 veckor.
Det gick lättare efter breaket.
Kroppen och huvudet svarade bättre och jag såg ljusare på tillvaron.
Vid 16 snåret var det 7 miles kvar och jag kom till ett shelter.
Käkade lite och väntade ut  åskvädret som var annalkande.
Ovädret blåste bort på en kvart och så fortsatte min dag.
Jag gick en bra stund med en US Marine veteran och det kändes riktigt bra i kropp och själ. Vi snackade helikoptrar och amerikansk  fotboll.
Hade faktiskt riktigt bra tryck i buggarna, och fötterna svarade bra följande timmar. Klockan blev dock 20 innan jag kom till camp. 34 km.
Middag o sömn var efterlängtad. Så var den dagen till ända.
9/6
Kände mig stark men stressade inte iväg. Åt ordentligt frukost och lunkade iväg 07.30
Förmiddagen startade med 1000 m upp för ett av dom "platta" bergen i Virginia sedan natuuurligtvis 1000 m ned för att kunna gå 1000 m (höjdmeter alltså) upp för nästa kulle.
Det blev en händelserik dag.

Ibland går man som på moln

ibland måste man vara modig.


Hade till ett exempel en konfrontation med en skallerorm eller Rattlesnake som jag säger. Hen var skitsur. Hen började tillslut slingra sig i dialogen och det blev ändå ormskrället som fick vika ned sig

Ps/skall erkänna att jag var lite rädd när den spände sig, razzlade och tag sats/Ds

Det var en händelserik dag.
Efter ormen så såg några andra hikers två björnungar som klättrade 16 m upp i ett träd för att gömma sig.
Så mycket för att hänga upp maten i träden. 
Sen när jag kom smygandes och kollade vaket efter mama bear rasade ett träd över trailen 70 m bakom mig. Tro fan att jag drog kniv!
Någon timme senare när hjärtat börjat tagga ner och allt blev slentrian igen dök det upp ett gäng som satt vi trailen och bjöd på öl, nutella, ost och bröd. Trail magic är så uppskattat när man är utan energi. Dom frågade om jag ville hänga på till ett brewery, men tyvärr finns det ingen tid till sådana förlusterser.
fötterna gjorde ont idag också men jag var stark så det var en bra dag.


Inga kommentarer: